Just nu känns musiken spännande måste jag säga. Skivor man haft sen tidigare dyker upp och gör sig hörda, och mycket spännande nytt har inkommit till samlingen likväl. I skrivandes stund är det Martha Wainwright som gäller, och den plattan har jag verkligen tytt mig till ända sen den damp ner i brevlådan. Helt otrolig faktiskt. Och denna syster till Rufus var jag förstås tvungen att kolla in eftersom jag gillar brodern ännu mer. Det verkar helt enkelt som att familjen Wainwright har en hel del att ge till oss vanliga människor.

Sen var det ju det där med Mr. Loudon Wainwright. Enligt rykten, artiklar, Martha och Rufus själva ska ju denna man vara något av ett as? Jag har absolut ingen historia att delge angående det mer än att han lämnade väl familjen i Rufus unga år, om jag inte minns fel. Och jag har förstås en skiva med Loudon också. Men… Jag har inte lyssnat på den. För han är ju ett as? Såna kan man inte lyssna på. Aset är mångsidigt, som jag brukar säga. Aset är kallt, varmt, coolt, grymt, fult, snabbt, slött, fint, gott, långt, kort, grönt, svart, blått och alla andra existerande färger. Tänk själva… ”Det är varmt som aset”, ”den här grytan var god som aset” mm.

Loudon Wainwright kanske också är mångsidig, vet inte. Men man får dålig karma av att tänka på honom och vad han KAN ha gjort mot sin familj och sina barn. Så därför lyssnar vi inte på Loudon. Inte än, iaf. Hur som helst så är Rufus och Martha mer än nog just nu, så den där plattan vad den nu hette får ligga i högen o vänta några månader till. Sen ska vi kanske se efter vad det är Loudon the ”Bloody Mother Fucking Asshole” (låt av Martha tillägnad sin far) har pysslat med musikaliskt.

Trevligt med en blogg förresten.
Trevligt som aset.