Drömde inatt att Daniel Day-Lewis dog. Det var åt helvete med allt, kan man säga. Hela världen grät. När jag tänker efter nu så var jag nog inblandad i hans död dessutom. Inte att jag gjorde det, men jag visste att han råkade ut för problem och jag var tvungen att fortsätta kampen i vårt lilla äventyr för rättvisan. Hmm, ja det låter ju inte så trovärdigt detta som ni märker. Men världen grät ändå 
Drömmen satte sig utan tvekan pga att jag och E satt o hängde på YouTube halva kvällen igår varav hjältar som Freddie Mercury, Paul Rodgers, Gary Oldman och just Daniel Day-Lewis var några som valdes att ses.
En annan sak. Igår var jag i skivaffär o tittade lite. Lade märke till hur roliga vi egentligen är (i det här landet?, eller överallt?) när vi ska handla, och inte minst då just gällande skivor tror jag. Följande hör när man en kund slutligen har tittat färdigt och bestämt sig, går fram till disken o lägger upp skivan framför ”expediten”…
- Den
- Den. Mmm. 80:- då. Tack.
- Tack.
Tycker bara det är lite roligt ibland, så detta var bara en liten observation. Man gör säkert samma sak själv utan att tänka på det.
