I Lördags närvarande vi (Jag, Emmelie, Ronnie och Mick) vid Slottsskogen Goes Progressive, en gratis-tillställning som årligen tar över parken och erbjuder varierad dos av prog-rock av olika slag. I år var det Johan Randéns Synkopaterna, Moon Safari, Darkwater, Anekdoten och Öresund Space Collective som visade var dom utflippade och utanför gränserna-skåpen skall stå. Arrangemanget av Göteborgs Artrockförening kan återigen ta plats i skogarnas skog.
Johan Randén är inte dum, och jag har sett honom innan på mini-clinic bland annat men när Synkopaterna inledde dagen satt vi med en trevli BBQ-tallrik bortåt restaurang-området. Även om man inte såg nåt därifrån så var volym-nivån väldigt lagom och jag fick bekräftat att det var ungefär samma sak som tagits in tidigare från clinic-giget förra året i Jönköping. Fast med live-band nu såklart. Ok, min fascination går inte längre än så här eftersom det till stor del (eller fullständigt) är musik som placeras in i en instrumental gitarr-genre och det lockar inte mig speciellt längre. Det var någon slags gymnasiegrej för mig som jag gled mer och mer bort ifrån. Johan kan spela som en gud, men jag vill ha mer än så.
Moon Safari ryktades vara väldigt bra, och artrock-föreningen själva hyllade deras skiva innan spelningen som en av årets bästa, om inte annat på top 10-listan då. Inledningsvis njöt jag totalt av detta band, och det var trevligt med en gitarrist som bidrog med även akustisk gitarr (12-strängad t om), och om inte detta räcker så finns det gott om stämsång i Moon Safari som räcker och blir över. Bra låtar, stora och breda partier som fullkomligt stinker Flower Kings också så det blir över till några generationer till. Men det är just denna styrka som kanske också blir det stora svagheten med Moon Safari (och även Flower Kings). Det är helt enkelt för mycket hela tiden. Det är stort och svulstigt vilket man som sagt gillar och faller för direkt för det är helt så mäktigt. Och även om Moon Safari jobbar en del på kontraster med softare partier emellanåt så framgår det inte riktigt när man känner av helheten. Det är helt enkelt ”för stort” i en för stor portion. Hela tiden. Men gott betyg till grabbarna och man kommer helt klart minnas konserten och hålla koll på detta band framöver.
Darkwater kände jag till sen tidigare efersom den briljanta Henrik Båth sköter leadsången och han har jag haft ett gott öga till ända sen jag hörde inspelningar från hans andra band Harmonys första skiva. Han vet helt enkelt hur man sjunger och det doftar relativt mycket Göran Edman om honom när han flippar ut i högre register och lägger ut hela sin själv på bordet. I övrigt är Darkwater tekniskt kompetenta och levererar nåt som kanske skulle kunna påminna lite om Evergrey fast med lite mer softness över helheten. Bra progmetal med bra sång. Det charmar dom flesta och då särskilt om man är inne på genren.
Anekdoten. För mig, och resten av sällskapet blev detta kvällens stora vinnare och konstigt är det då inte. När bandet går upp ser dom ut som helt vanliga människor, och ja vad skulle dom annars vara? Soundcheck låter bröligt och man börjar förstå lite halvt vad det är för ljudbild det är dom har tänkt leverera. När dom sen sätter igång på riktigt så enas alla och blir en stark kraft av melankoli och brutalitet kombinerat men bara för att bli något vackert. Och bra. Så hiskeligt bra, och det blir härmed svårt att beskriva mer med jordliga ord. För mig är detta nån slags kombination av brittisk Elbow, men såklart också King Crimson och nån slags obskyr rock n roll. Skumt? Ja, det är skumt men egentligen är det bara att insupa Anekdoten och låta sig flyta iväg på deras stora vågor av … musik. I efterhand har jag hört på deras inspelningar dessutom och då kan man lugnt säga att bandet ska tas live, utan tvekan. Men skivorna räcker långt dom också. Kvällens vinnare, utan tvekan. Här ville man inte att deras framförande skulle ta slut. Tecken på något gott.
Öresund Space Collective erbjöd space-rock och för mig blev det kopplingar till Hawkwind och Ozric Tentacles men inte mycket mer än så. Dom lät jättebra men samtidigt så är väl space-rocken enkel att beskriva för den som inte brinner för det. Sköna beats och riff, med en och annan space-loop och effekt från syntharna. Det går bra att lyssna på detta på avstånd varav kvällen sen avslutas i samtal med vänner och sen en hemresa för dom som varit här.
Själv traskade jag ner till Järntorget och mötte upp sambo Emmelie och Victoria igen och åt en kebabrulle, kompletteras med en andra titt på ”Sex and the City” innan sängdags.
Bra dag. Bra kväll.
Bra bilder från kvällen finner du på Artrock.se
