Herregud, vilket film jag just såg. Har känt till den länge, haft den eh… tillgänglig länge och kollat in skådisarna som medverkar mm och nu var det dags. Till frukost såg jag Gråta med ett leende (Mar Adentro), i regi av Alejandro Amenába. Sistnämnda namnet är inte känt för mig sen tidigare men när jag ser vad det är han gjort tidigare så slår det ju några klockar. Inte minst The Others, som varenda kotte har sett och känner till antar jag, men också är det han som stod för orginalet till Vanilla Sky, nämligen Open Your Eyes (Abre los ojos). En regissör värd att dels kolla in gällande redan gjorda filmer men även framtida.
Javier Bardem
I ledande huvudroll har vi Javier Bardem som för mig var den onda prästen i Goya’s Ghosts samt den iskalla mördaren i den överskattade oscar-vinnaren No Country for Old Men. Innan jag ens hade sett någon film alls med honom, men ändå kände igen ansikten, så var han förstås känd som ”han med näsan”. I Gråte med ett leende spelar han en förlamad man som kämpar för sitt liv… att ta slut. Han vill med andra ord ha dödshjälp och söker ”tillstånd” att utföra detta, samtidigt som han under denna period (som filmen tar upp) träffar ett antal nya människor som kommer att påverka hans liv. Detta låter förutsägbart, jag vet, och man tycker inte att man behöver se filmen för man vet redan hur det kommer sluta osv osv. Mitt enda råd är att se den ändå.
Man undkommer int det faktum att spansk film är riktigt bra, måste tilläggas. Man undkommer heller inte att dansk film är mycket, mycket bra. Inte heller fransk film, vilket jag dock inte grävt lika medvetet bland. Det är mycket man inte undkommer. Som det faktum att Sverige gör en del polisfilmer? Och det är ju bra… för någon.
