Ikväll har jag faktiskt gjort mig en ”Sir James minus allt det dyra”, dvs lite fullkornspasta uppkokt och sen hivat ner lite färdigskalade räkor, ytterst lite broccoli (det som fanns kvar) samt trevliga kryddor och en tsk pesto. Känns ganska torftigt i grund men sen finaliserar man det hela vispgrädde förstås. Då blir det en trevligt maträtt plötsligt. Jag är fortfarande inte fett-rädd, men det gäller ju att tänka till lite extra numera då om man ska äta lite såna där läskiga saker… hmm, glömt vad det heter… jo, just det. Kolhydrater! 
Men varför? Jo, jag har börjat fundera lite helt enkelt på hur HELA livet ska se ut. Inte för att jag har några som helst problem att fortsätta äta LC, men det finns helt enkelt lite annat jag vill pyssla med mat-mässigt också, så… Jag gissar på att resultatet kommer bli vissa maträtter LC, och vissa inte. Men aldrig som förr förstås, med gigantiska pasta-berg och några fabriks-modifierade äckel-köttbullar. Aldrig.
Det fina med detta är att man släpper lite på gränserna också och kan lite oftare ta sig en liten trevligt morotskaka på café till kaffet. Sen ska inte detta heller vara en överdrift av något slag, men som tidigare kanske man alltid följt upp en sån godsak med MER slafs och godis och chips resterande dag. Och så måste det inte bli, helt enkelt.
Sammanfattning; Jag antar att jag är en GI-tönt numera istället då, även om jag tror att GI är en trend som många har missförstått och gör delvis ”fel” med. Men sak samma, jag äter nästan vad jag vill med ibland inga kolhydrater, och ibland med några få. Sen finns det något som heter LÖRDAGAR och då kan det ibland bli dags för lite mums-mums. Men aldrig, eller oftast inte iaf, till överdrift.
Den här förändringen passar precis lagom till att det bjuds på tacos hos Erika imorgon!
”Yum-yum-yum”
…som en mycket vis låtskrivare yttrade en gång i ett visst popband med namn-anknytning till Jellyfish.
